kolla på det här, jag och lincoln!
joakim michael ekman i mitt hjärta
Nu är jag lugn. Oron och det svarta har lagt sig och fyllts med kärlek. Istället för att inte veta var du är och om allt är sant, så vet jag nu. Du finns i den fina kistan, i trygga händer, du kommer vara för evigt ung, du har det bra nu, jag vet var du är <3
Begravningen var hemsk och vacker. Musiken talade och inte många ord behövde sägas. Kyrkan var full och fix you toppade allt. Det var så jäkla fint och den låten kommer alltid betyda kärlek för mig.
Efter att ha stått på perrongen ett tag nu och låtit mitt liv stå stilla, medans andras har rullat på. Så har jag tagit steget ombord igen, den här gången med en skyddsängel vid min sida.
Begravningen var hemsk och vacker. Musiken talade och inte många ord behövde sägas. Kyrkan var full och fix you toppade allt. Det var så jäkla fint och den låten kommer alltid betyda kärlek för mig.
Efter att ha stått på perrongen ett tag nu och låtit mitt liv stå stilla, medans andras har rullat på. Så har jag tagit steget ombord igen, den här gången med en skyddsängel vid min sida.
there´s a fire starting in my heart
kan man vara förberedd till en begravning?
Det vet jag inte, men jag är redo att släppa ut allt.
det finns inga ord
övrigt
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
felfelfeeel allt är fel
Jag planerar att göra en speciell tårta till dig som du inte ens ska smaka av, du ska ligga i kistan och kolla på.
ventilera
Jag trodde inte att det skulle göra så här ont innan begravningen. Det blir nästan värre och värre och jag fasar så inför fredagen. Det kommer bli hemskt. Kanske hemskare än dagen på jag fick reda på allt? Det är nu sista hälsningen är, ett sista farväl. Men jag tror jag kommer minnas det som fint. För det är det faktiskt. En fin kyrka, med människor som älskar människan i den fina kistan med fina blommor. Alla har fina kläder och fina minnen. Tårarna som rinner är fina, för de rinner av saknad, smärta och kärlek.
Allt är fint, du är fin. Varför ska man då må så groteskt?
Fast jag är inte rädd för att må dåligt. Nu är jag själv hemma för första gången sen innan jul då allt hände, och det är skönt. Man måste få tid för sina tankar och inte pressa undan dem. De måste fram och varför vänta? Ensamheten känns skön, den är mer avslappnad och har inga tidsbegränsningar. Från det att jag kom hem efter jobbet har jag lyssnat på några låtar, hackat mig en sallad, gråtit, tänkt, gråtit, pratat, gråtit. Sen ska man upp till jobbet och va precis som vanligt. Som en jävla robot.
Allt är fint, du är fin. Varför ska man då må så groteskt?
Fast jag är inte rädd för att må dåligt. Nu är jag själv hemma för första gången sen innan jul då allt hände, och det är skönt. Man måste få tid för sina tankar och inte pressa undan dem. De måste fram och varför vänta? Ensamheten känns skön, den är mer avslappnad och har inga tidsbegränsningar. Från det att jag kom hem efter jobbet har jag lyssnat på några låtar, hackat mig en sallad, gråtit, tänkt, gråtit, pratat, gråtit. Sen ska man upp till jobbet och va precis som vanligt. Som en jävla robot.
måste skriva av mig, jag sprängs snart
Det gör fortfarnde så jävla ont i mig. Jag kan inte förstå och jag kan inte acceptera. Jag hatar sanningen och vägrar insé den. Jag hatar orättvisa och vill kunna ändra på allt.
Klumpen i magen försvinner inte och tankarna slutar aldrig snurra. Bilder ploppar upp och tårar rinner.
Resan var bra och gjorde gott men där var en annan värld och nu är jag tillbaks i verkligeheten. Det var som en paus men det första man hör "vad ska det stå för text till blommorna?" Blommorna till min älskades begravning, det finns inte i min värld. Den puttelilla muren eller skyddet man byggt upp rasar för varenda liten vindpust, den tål ingenting. Såret rivs upp om och om. När ska det läka? när ska det sluta blöda?
Jag kan inte se sanningen, kanske bergavningen får mig till det. Men jag fasar den. Samtidigt som den kommer bli fin med all släkt och vänner som är där för dig. Tillsammans ska vi minnas, tillsammans ska vi gråta. Alla är ledsna.
Jag önskar så mycket, hela tiden, att det inte är sant.. Din tid var inte kommen.
jag saknar dig, jag älskar dig. fan
Klumpen i magen försvinner inte och tankarna slutar aldrig snurra. Bilder ploppar upp och tårar rinner.
Resan var bra och gjorde gott men där var en annan värld och nu är jag tillbaks i verkligeheten. Det var som en paus men det första man hör "vad ska det stå för text till blommorna?" Blommorna till min älskades begravning, det finns inte i min värld. Den puttelilla muren eller skyddet man byggt upp rasar för varenda liten vindpust, den tål ingenting. Såret rivs upp om och om. När ska det läka? när ska det sluta blöda?
Jag kan inte se sanningen, kanske bergavningen får mig till det. Men jag fasar den. Samtidigt som den kommer bli fin med all släkt och vänner som är där för dig. Tillsammans ska vi minnas, tillsammans ska vi gråta. Alla är ledsna.
Jag önskar så mycket, hela tiden, att det inte är sant.. Din tid var inte kommen.
jag saknar dig, jag älskar dig. fan