ventilera
Jag trodde inte att det skulle göra så här ont innan begravningen. Det blir nästan värre och värre och jag fasar så inför fredagen. Det kommer bli hemskt. Kanske hemskare än dagen på jag fick reda på allt? Det är nu sista hälsningen är, ett sista farväl. Men jag tror jag kommer minnas det som fint. För det är det faktiskt. En fin kyrka, med människor som älskar människan i den fina kistan med fina blommor. Alla har fina kläder och fina minnen. Tårarna som rinner är fina, för de rinner av saknad, smärta och kärlek.
Allt är fint, du är fin. Varför ska man då må så groteskt?
Fast jag är inte rädd för att må dåligt. Nu är jag själv hemma för första gången sen innan jul då allt hände, och det är skönt. Man måste få tid för sina tankar och inte pressa undan dem. De måste fram och varför vänta? Ensamheten känns skön, den är mer avslappnad och har inga tidsbegränsningar. Från det att jag kom hem efter jobbet har jag lyssnat på några låtar, hackat mig en sallad, gråtit, tänkt, gråtit, pratat, gråtit. Sen ska man upp till jobbet och va precis som vanligt. Som en jävla robot.
Allt är fint, du är fin. Varför ska man då må så groteskt?
Fast jag är inte rädd för att må dåligt. Nu är jag själv hemma för första gången sen innan jul då allt hände, och det är skönt. Man måste få tid för sina tankar och inte pressa undan dem. De måste fram och varför vänta? Ensamheten känns skön, den är mer avslappnad och har inga tidsbegränsningar. Från det att jag kom hem efter jobbet har jag lyssnat på några låtar, hackat mig en sallad, gråtit, tänkt, gråtit, pratat, gråtit. Sen ska man upp till jobbet och va precis som vanligt. Som en jävla robot.
Kommentarer
Trackback