MURRE

Är det någon mer än jag som oroar sig över ens blick hela tiden på kommunala trafiktransporter?
Tänk dig en tunnelbana eller pendel i rusningstrafik. Du har ingen kompis bredvid dig och det är tjockt med folk. Vart ska du fästa blicken?
 
Om man har tur och hamnar vid fönstret kan man ju sitta och glo ut genom det. Nema problema.
Men när det kommer en tunnel? (på tunnelbanan finns det ju rätt många tunnlar, som man kan höra på namnet hö hö).
Om man fortsätter glo genom fönstret tror ju folk att man är helt psyko och borde låsas in. Man kan ju inte sitta och glo i en svart ruta?
Men om man lossar blicken och blickar ut över folket, och råkar möta någon annans blick så tror ju typ den att man är ett pervo. Särskilt om man råkar mötas flera gånger och båda sen snabbt låtsas som ingenting och återgår med att stirra på nån reklamlapp, som man redan stirrat på en haltimma.
Men vad är det här för problem egentligen?
Skaffar man bara en tidning så är det ju löst, kan man tänka sig. Men när man läst tidningen på morgonen vill man faktiskt inte läsa den igen.
Sova är nog den enda utvägen. enligt mig iaf. Luta sig tillbaka och blunda, min enda utväg. Eller förstås inte om det kommit upp nån ny reklamaffisch ;) 

 Men allt detta beror på att vi i Sverige ska vara så himla osynliga, stela och inte bjussa på sig själva. Dra åt helvete.